Stefan Semester / jag sjukskriven

3 juli, 2022 4 Av Ingela Fohlin

Vi va ju ute i fredagskväll och åt som jag berättade om och att det kändes så bra. Men igår blev det ingen bra dag alls och förmodligen för att vi va ute i fredagskväll. Jag mådde skit hela dan och idag känner jag av det. Det fick jag bara för att jag tyckte att det kändes så bra ändå i fredags och ändå låg jag hela dan i fredags. Vi va ute i två timmar så det va ju inte direkt att vi festade loss eller satt kvar länge. Vet inte riktigt va det va som gjorde att jag mår så dåligt. Var det för att det va musik och de spelade och sjöng så det blev för mycket intryck kanske. Igår låg jag hela dagen tills Yvonne,Kjell, Alice och Louise kom. Det kom på eftermiddagen och vi tog en kaffe ute men sen gick jag till husbilen och la mig. Orkade bara följa med och käka nere vid hamnen, men fick gå ut därifrån efter vi ätit upp för det blev för mycket intryck förmodligen.  Men vi fick en stund tillsammans ändå ❤️

Nu har vi varit iväg med husbilen ett par dagar. Men det jag ville säga är att vi har det jätte mysigt och vi tar det verkligen jätte lugnt  och jag är så tacksam för att jag klarar det jag gör ändå. 🙏 Men vi kan ju inte göra som vi gjort förut. Långt ifrån, som att cykla runt och se sig om, gå ut på kvällarna och lyssna på musik, umgås med andra på kvällarna, hitta på aktiviteter.  Jag /vi får hela tiden tänka efter om jag klarar av att göra vissa saker. Och så mår jag ju inte bra i kroppen. Även om jag skriver att jag mår bra så är det ju inte som innan jag blev sjuk, långtifrån. Idag är allt jag gör en stor ansträngning, igår också. Vi har varit ute och gått lite grann som ni sett när vi varit iväg,  men korta sträckor och väldigt sakta. Det blir inte många timmar om dagen som jag kan vara aktiv direkt och då kan jag inte anstränga mig. Stefan är så omtänksam och gullig och stöttar mig och hjälper till. Men det blir ändå bättre för varje dag men så långsamt….
Jag är så tacksam ändå att jag klarar det jag gör ändå 🙏 och att vi kan åka iväg som vi gjort . För det kunde varit värre men ville ändå berätta hur det är. Vi försöker att njuta av tiden tillsammans ❤️ och när jag mår okej och vi kan göra lite tillsammans. Undrar om det någonsin blir som förut, tror inte det alls. Det sa min läkare att jag kommer inte kunna vara som förut. Men förhoppningsvis kommer jag kunna att vara lite aktiv ändå och förhoppningsvis kunna börja jobba till hösten. Men jag tar en dag i taget. Nu känns det långt borta eftersom jag inte ens kan gå en rask promenad. Lutar vägen lite uppför så är det så tungt att bara gå en promenad, det blir verkligen tungt. Det går korta sträckor och inte uppförsbackar. Så ja, så är det…. det är bara att ta en dag i taget.  Nu är vi hemma och jag ligger i soffan.
Ett par elever som gått ut nian förra året i år  ville kolla och hälsa på i eftermiddag så nu ska vila tills de kommer. Jag blir så glad över att det vill komma och hälsa på ❤️❤️❤️❤️ älskade ungar, vad de gör mig glad 🥰 så glad.

Funderar på om det kan ha blivit lite sämre nu för jag inte har tagit rosenrot och ashwagandha pulvret. Jag har gjort det ett bra tag varje dag och jag kände mig bättre men  har nu haft uppehåll ett tag. Jag ska nog börja med det igen tror jag.

Ta hand om er ❤️