Röntgen avklarad / reflektion

Nu är röntgen avklarad, det gick väldigt fort. Jag tänkte inte på det, men de skulle ju bara röntga lungorna. Så nu är det bara och vänta.

Jag tänkte på när jag skrivit förut eller pratat om hösten så har jag inte tagit med tanken på att det kan ha växt mer i lungorna nu och jag måste öppna upp bröstkorgen och kanske börja med cellgifter igen. Jag har förträngt de tankarna och tänker att det inte kommer att vara så helt enkelt. 🙏

Jag är tacksam för livet just nu. Många tänker att man  är odödlig när man är frisk och tänker att man hinner med att göra saker man tycker om eller träffa människor man tycker om. Men livet bara rullar på  och det är lätt att glömma bort att vara tacksamma för livet och njuta av stunden. Det känner jag att jag är duktig på ändå . Såklart jag saknar Robin ❤️ det går inte en dag / timme / minut /sekund där jag inte saknar honom. Livet blir aldrig detsamma utan honom  ❤️ jag försöker att tänka att han är med mig hela tiden ❤️

Jag tänker att det jag drabbats av nu med postcovid / utmattning kommer jag att överleva även om det varit jäkligt tuff många gånger och kommer att vara en tid framöver. Det är ju värre med cancern,den kommer förmodligen att övervinna mig men inte nu… Och ju längre jag lever så kanske forskningen kommer framåt och har ett nytt läkemedel eller något annat som övervinner metastaserna. Så tänker jag 🙏

Jag tillåter mig själv att ha deppdagar som jag pratat om förut och det fungerar oftast bra ändå. Sen är det ju klart att det inte är som innan jag blev sjuk eller Robin blev sjuk. Men jag tror att det är viktigt att tillåta sig att vara deppig och tycka liver är hemskt ibland. Bara det går att ta sig ur det. Mitt sätt att tänka att ha en deppdag är ändå bra tycker jag. Sen är det ju klart att jag kan vara deppig andra dagar också men det är lättare att säga till mig själv och påminna mig om deppdagen jag har i veckan.  Jag försöker att meditera när jag tar mina vilostunder. Jag tycker att det är bra.

Kram  till er alla ❤️