Onsdag idag ☀️

3 augusti, 2022 12 Av Ingela Fohlin

Det tog längre tid än vad jag trodde att det skulle göra med återhämtningstiden. 😢 jag är fortfarande inte bra sen i fredags. Så idag är det varit en jobbig dag. Jag låg hela helgen och ändå är jag inte bra ännu. Bara för att jag gick in i två butiker efter Linköping. Det va inte så att jag gick och strosade. Jag gick in och hämtade det jag skulle pick åkte sedan. Vilket jäkla liv…. Jag har tagit min deppdag idag istället för i morgon. 🙃 Ärligt så tycker jag att det är skit idag. Jag mår så dåligt hela kroppen, jag känner mig så sjuk. Jag vill ju vara social och träffa andra människor och det går bara inte. Det går inte. Jag orkar inte göra mycket alls så korta stunder och jag blir helt slut. Jag har varit ute en stund idag i hönshuset, korta stunder.  Jag kan hålla på en stund sen måste jag vila. Huvudet bara lägger av, hela kroppen bara vill ligga och vila, det går knappt att titta på tv. Jag är så trött på att vila, vila, inte jobba, inte träffa folk, inte ens kunna läsa en bok eller inte ens lyssna på en….

Alla bilar åker förbi nu idag på eftermiddagen ner mot Arkösund för en trevlig kväll i Arkösund ☀️det viskväll på kvarnberget  och det är hur mycket folk som helst och här ligger jag…. Det är så ledsamt och sorgligt. Jag vill också sitta där ner och ta ett glas vin och titta på alla människor för att sedan sätta sig på kvarnberget med en picknickkorg i solen och värmen. Jag vill bara vara jag och få leva lite. Jag har inte kunnat åkt ner på någon av viskvällarna när det varit artister där och inte heller orkat se på någon teater.  Idag tycker jag att det är jäkligt jobbigt, idag är jag deppig  och tycker livet är orättvist faktiskt. Idag tycker jag synd om mig själv 😢 Stefan är iväg och skjuter och jag ligger i den här jäkla soffan. Den är helt nersjunket där jag sitter. 🙃Anstränger jag mig bara lite så blir jag helt slut om jag är ute. Varje steg jag tar är så jobbigt. Benen är som bly. Har ont i ansiktet/ runt bihålorna och kroppen. Ett år snart exakt har det gått. Ett helt år, det är helt galet. Jag vet ju inte hur mycket tid jag har så jag vill ju bara få ta vara på all tid och leva.

Nu har jag slängt ut mig all skit, skrivit av mig  och hoppas på en bättre dag i morgon.

I morgon klockan 9 ska jag va på vårdcentralen för träffa en av mina chefer, försäkringskassan tror jag också skulle vara med, jag är lite osäker men rehabiliteringen ska vara med iallafall, min läkare kanske också. Vi ska göra en plan för återgång till mitt jobb, vilket känns långt bort nu när jag ligger här idag. Planeringen är för arbetsträning och sedan återgång till jobbet. Vem vet, det kanske händer ett under och jag blir bra snabbt och kan få tillbaka mitt liv.

Kram till er alla.❤️