Ännu en tuff dag

23 oktober, 2020 22 Av Ingela Fohlin

Det här är fruktansvärt… Det finns inga ord för det. Ligger nu hos Robin i sängen. Jag har legat här tills han har somnat. Men jag vill inte lämna honom. Jag vet inte ärligt om han kommer att vakna i morgon bitti….

Han har sovit mestadels hela dagen. Han har haft ett sånt tryck i huvudet. I mellan när han va vaken en stund så grät han.😢 jag gråter när jag skriver för det är så hemskt sorgligt allt som händer.

På kvällen vaknade han till lite och va hungrig så vi fixade lite mat till honom. Jag ringde till linköping på eftermiddagen till Bond för att se hur lång tid det skulle ta för kortisonet att verka. Efter Några timmar skulle vi se någon skillnad sa hans läkare.Men det va inte säkert sa han för det kan ha gått för långt. Robin har ju blivit så snabbt sämre som han sa. Men Han va vaken någon timme kanske och hann få i sig lite mat och vi började titta på en film också ❤️

Hans kompisar har ordnat med en överraskningsfest åt honom i morgon 🥰❤️ det är så gulliga och vi blir så rörda över vad de har ordnat. Så glad han kommer att bli.❤️önskar av hela mitt hjärta att han får uppleva det i morgon och att han orkar vara med en stund i allafall, Men vet inte om han ens kan ta sig ut till bilen längre. Han kan knappt gå alls nu. Stefan fick nästan bära honom mår han skulle på toan och gå upp och lägga sig , men det går ju inte heller för hans rygg. Han måste bara få se vad hans vänner har gjort för hans skull. ❤️

Vet inte om jag törs gå härifrån och gå in och lägga mig.❤️ fy faan för det här och inte lär det bli bättre direkt 😢