Om mig!

Om mig!

Här berättar jag om mig och min jäkla bröstcancer som jag slåss emot.

Från November 2017 och År 2018 har nog varit det värsta året i hela mitt liv. Vår minsta pojke på då 14 år fick en hjärntumör i november, den värsta sorten, han opererades och gick på cellgifter ett år, i januari får jag metastaser, vår äldsta son hamnade i missbruk och hamnade på behandlingshem och på våren ville min man skiljas. Men det va då det, så det lägger vi bakom oss. Nu är vår största son hemma igen och min man och jag vill vara tillsammans igen.

Jag kände att jag ville starta en blogg efter att jag pratat med en vän till mig som sa till mig att varför startar du inte en blogg så andra kan läsa om dig och där du kan skriva av dig allt som händer i ditt liv just nu. Och först nu i helgen bestämde jag mig för att jag ville göra det här och som tur är har har en data kunnig man som kan hjälpa mig 🙂

För 3 1/2 år sedan fick jag diagnosen Bröst Cancer, just nu hatar jag ordet cancer.. För det är verkligen cancer i vårt liv varje dag iallafall i mitt huvud. I vilket fall som helst så glömmer jag aldrig den dagen som jag var i Linköping på mammografin för 3 1/2 år sedan, jag gjorde ett ultraljud och jag såg på skärmen en stor svart knöl som inte passade in i bilden. Jag frågade vad den betydde och jag glömmer aldrig när jag såg i ultraljudsläkarens ögon, där hans ögon sa till mig att du har cancer men hans mun sa att den här saken ska inte vara här, den behöver tas bort, han sa att han kan inte säga direkt att det är cancer för det behöver tas prover på den först berättade han för mig, men jag såg på hans blick att han visste att det var en cancer tumör. Det här var på veckan innan jag skulle gå på semester, några veckor senare fick jag besked att jag skulle opereras. Det blev operation i augusti och de tog bort mitt hela vänstra bröst Efter det fick jag cellgifter i sex månader. Jag mådde hyfsat ändå, jag tappade håret, och fick halva tiden ungefär cellgifter var tredje vecka och då va jag dålig i två och tredje började jag må bra för att sedan ligga i två veckor. Det var en lång och smärtsam resa det också för alla i familjen.