Jobb

13 mars, 2019 0 Av Ingela Fohlin

Känns så himla bra att börja jobba igen och så roligt att träffa alla elever och personal. Jag ska jobba 50% men det är svårt att begränsa sig, känner att jag skulle kunna vara där hur länge som helst.😊

Balder märker vi inte mycket på när han är hemma men däremot när vi var borta hos några vänner i helgen, då blev han väldigt nervös och ville inte vara där först, han gick till dörren flera gånger och gjorde han inte det så ville han upp i famnen hos mig eller Stefan. Så nu kan vi inte ta med honom någon mer gång om vi åker bort. Nu är han trygg när han är på hemma plan.

Det är mycket cancer överallt känns det som, jag håller mig borta från FB oftast, men så går jag in någon gång ibland och då finns det alltid någon som det hänt något med. Jag försöker att distansera mig från min diagnos. Det är lättare att leva då. Jag tar alla mina egna mediciner och tänker att de håller mig vid liv. Och jag känner att jag är bra på att leva här och nu. Jag blir bara rädd när jag blir påmind om hur skört livet är som när jag ser mina fb vänner med samma cancer och deras inlägg om när de avslutar cellgiftsbehandling för det finns inget som hjälper mer. Det gör mig så rädd samtidigt som jag tänker att jag inte ska vara en av dem som läkarna bedömer att det inte finns något att göra för mig längre.

Lev och var lycklig medan du lever. Det kommer en dag när det är försent ❤️ Det Behöver vi alla tänka på 🥰